Begravning
Det spelades fina låtar som Miccis tyckte om, dikter lästes upp av hennes närmaste och alla fick gå fram till kistan och lägga en ros eller annan blomma där på. Det tyckte jag nog var den allra jobbigaste stunden under begravningen, och tårarna ville inte sluta rinna.
Jag led verkligen med hennes familj och hennes lilla dotter, Milea, var också med under begravningen, men hon förstod ju inte alls vad som hände då hon inte ens är 1 år gammal. Men många lämnade brev till henne om deras minnen av Miccis, som hon kan läsa när hon blir äldre, en väldigt fin tanke tycker jag.
Detta skrev hon på sin blogg om mig för en tid sedan:
Carola: Jag har funnit mig själv:
"tillbringad för en underbar söt tjej som helt enkelt e underbar!
Jag såg mig om i en värld av förändring
Jag stod och tveka' en stund vid mitt vägskäl
Och jag har börjat gå
Jag har funnit mig själv
Och jag är glad för allt som jag känner
Att jag är jag och får ha mina vänner
Som hjälpt mig nå mitt mål
Och jag har funnit mig själv
Jag känner lusten att leva så starkt
Och jag vet att jag kan dela med mig
Jag ska ta vara på varje sekund som mitt liv
Kan ge mig
Visst har jag känt både oro och tvivel
Men det har funnits ett ljus där i mörkret
Som gett mig gryningen
Och jag har funnit mig själv
Jag känner lusten att leva så starkt...
Visst har jag känt både oro och tvivel....
Mina ögon vågar se, vad livet har att ge
Och jag har börjat gå - jag har funnit mig själv
Jag känner lusten att leva så starkt i mig
Och jag har börjat gå - jag har funnit mig själv...
Ett av många fina minnen hon lämnade efter sig.
Här är några bilder sen idag:
Vila i frid Miccis <3
Liebe
Caroline
Va tråkigt :(
Vad hände henne?
Kramar
Fina bilder, men vilken hemsk dag det var :'(
jag saknar min storasyster så himla mycket! önskar att du kunde komma till baka så jag fick träffa dig en sista gång :( saknar dig Miccis! <3
hade miccis en blogg? vad heter den? saknar henne :(
Hej
Jag skriver till dig för att jag inte vet vem annars jag ska skriva till.
Hoppas inte det här publiceras här på bloggen utan att du kan skriva tillbaka till mig på min mail.
Jag vill bara veta hur en sådan vacker och vad jag läst hittills snäll människa kan dö ?
Jag har själv närstående som dött, nu lite väl många på kort tid och unga. Så jag vet vilken smärta det är och att den aldrig går bort, men det är också ett sätt för oss att aldrig glömma dom heller.
Sist nu var min bästa väns son. Han tog livet av sig och vet vet bara att han var lite nedstämd, men inget mer och det är mycket jobbigt att aldrig få veta varför.
Så snälla, hur gick hon bort ?
Många kramar från en som bryr sig / Fredrik