Remember Me
"Whatever you do in life will be insignificant but it is very important that you do it because… You can’t ever really know the meaning of your life… And you don’t need to… Just know that your life has a meaning… Every life has a meaning… whether it lasts one hundred years or one hundred seconds… Every life… And every death changes the world in its own way… Ghandi knew this. He knew his life would mean something to someone, somewhere, somehow. And he knew with as much certainty that he could never know that meaning… He understood that enjoying life should be of much greater concern than understanding it. And so do I."
Älskar verkligen den här filmen, men kan inte sluta gråta efter att ha sett den...
Liebe
Caroline
13 april 2011
Sitter på bussen nu, till Kalmar återigen. Hade egentligen ingen större lust eller ork att åka idag då jag har varit sjuk i några dagar nu och känner mig fortfarande väldigt trött och sliten, men känner att jag är i stort behov av stöd nu, så det är det ändå värt.
Känns som jag har kommit in lite i en av mina berömda "hopplöhets perioder" nu igen och ja då känns ju verkligen ingenting bra. Detta beror på väldigt många saker, mycket att jag är vilsen, vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen heller riktigt. Jag vet vad jag vill dock, men det kommer man tyvärr inte alltid så långt med, dessutom så insåg jag det försent.
Har börjat äta en stark medicin nu med sen ca 5 veckor tillbaka som inte har gett någon förbättring, snarare försämring, som gör att jag känner mig ännu mer trött och ur balans i kroppen. Känns som man verkligen skulle behöva någon ljuspunkt för att orka vidare... Vet att jag klagar som fan, men ja ibland får man göra det i sin blogg tycker jag.
Liebe
Caroline
Känns som jag har kommit in lite i en av mina berömda "hopplöhets perioder" nu igen och ja då känns ju verkligen ingenting bra. Detta beror på väldigt många saker, mycket att jag är vilsen, vet inte vad jag ska göra eller var jag ska ta vägen heller riktigt. Jag vet vad jag vill dock, men det kommer man tyvärr inte alltid så långt med, dessutom så insåg jag det försent.
Har börjat äta en stark medicin nu med sen ca 5 veckor tillbaka som inte har gett någon förbättring, snarare försämring, som gör att jag känner mig ännu mer trött och ur balans i kroppen. Känns som man verkligen skulle behöva någon ljuspunkt för att orka vidare... Vet att jag klagar som fan, men ja ibland får man göra det i sin blogg tycker jag.
Liebe
Caroline
Update
Ja nu var det ju ett bra tag sen jag skrev igen, fy på mig! Men men, mycket jobbigt som har hänt i mitt liv nu den senste tiden så ja då har inte lusten för att blogga direkt funnits.
Man har kommit till den punkten då man frågar sig, vad ska jag göra nu? Och jag är ju sån som tycker det känns väldigt skrämmande att inte veta alls hur den närmsta framtiden ser ut. Bara för ett tag sen hade man en någorlunda plan, men sen så försvann den och ja då känns det bara fruktansvärt tomt.
Men i alla fall nu har jag ändå lyckats ta mig upp lite och börjat planera lite vad jag ska göra framöver. Jag vill flytta till Kalmar då jag känner att jag inte har något kvar att göra i Västervik och kommer inte att komma framåt här. Jag behöver komma bort härifrån och liksom starta om på nu kula. Och just nu kan jag inte tänka mig att göra det någon annanstans än i Kalmar, jag trivs och känner mig trygg där. Dessutom så har jag några vänner och andra kontakter där, så skulle inte känna mig helt ensam.
Vill gärna börja plugga en utbildning på Linnéuniversitetet där i höst, så jag hoppas på det om jag inte lyckas får något jobb.
Men nummer ett är ju att hitta en passande lägenhet där som jag kan flytta till så snart som möjligt. Vill helst inte bo i studentlägenhet/korridor eller liknande, utan vill gärna ha något eget. Men är tyvärr inte det lättaste att få tag på.
Är väl bara att vänta och se nu...
Liebe
Caroline
Man har kommit till den punkten då man frågar sig, vad ska jag göra nu? Och jag är ju sån som tycker det känns väldigt skrämmande att inte veta alls hur den närmsta framtiden ser ut. Bara för ett tag sen hade man en någorlunda plan, men sen så försvann den och ja då känns det bara fruktansvärt tomt.
Men i alla fall nu har jag ändå lyckats ta mig upp lite och börjat planera lite vad jag ska göra framöver. Jag vill flytta till Kalmar då jag känner att jag inte har något kvar att göra i Västervik och kommer inte att komma framåt här. Jag behöver komma bort härifrån och liksom starta om på nu kula. Och just nu kan jag inte tänka mig att göra det någon annanstans än i Kalmar, jag trivs och känner mig trygg där. Dessutom så har jag några vänner och andra kontakter där, så skulle inte känna mig helt ensam.
Vill gärna börja plugga en utbildning på Linnéuniversitetet där i höst, så jag hoppas på det om jag inte lyckas får något jobb.
Men nummer ett är ju att hitta en passande lägenhet där som jag kan flytta till så snart som möjligt. Vill helst inte bo i studentlägenhet/korridor eller liknande, utan vill gärna ha något eget. Men är tyvärr inte det lättaste att få tag på.
Är väl bara att vänta och se nu...
Liebe
Caroline
